Niklas och Lukas Bloggar

Nu kära läsare (har vi ens några läsare kukas? tvek...) ska jag vara allvarlig. Nu sitter kanske några av er som känner mig och fnissar lite fisförnämt för er själva, men vet ni vad!? jag KAN vara allvarlig, när det krävs. Och nu är ett sånt tillfälle. Jag vill nämligen ta detta tillfället i akt och förklara min kärlek...till musiken. Och då ska ni ha klart för att att jag pratar om musik, ingen så där helvetisk idoldynga dem spelar på radion. Tycker folk ens att det är bra?? (räknar givetvis inte in fjårtizzar med sjuttioelva lager smink i fejjan till skaran folk). Nej, jag talar om dräpande riff, smattrade trumvirvlar, hypnotiserande basspel och självklart magisk sång.
va sa du? om jag pratar om dansbandsmusik? Vafan i helaste helvete säger du? ut, ut från vår blogg! Så, någon annan som lever med en psykos och tror att jag, JAG, skulle prata om dansbandsmusik? tänkte väl inte det...
Hursomhelst finns det något bättre än metal/hårdrock? Jag säger inte att det är det enda jag lyssnar på, finns annat bra också, men det är nåt med just denna schanger som gör den speciell. Det spelar ingen roll vilket humör man är på, det passar alltid. Är du glad? Metal!! Brustet hjärta? Metall!! Danssugen? Metal!! (Det finns tvivlare där ute men det går! Robotdansen t ex, vad är robotar gjorda av? Sa du metal? precis, nuff said..) är du på knöigt humör? metall!! Och framför allt om du ska tagga till inför något så finns det fan inget bättre än METAL!
Bara att sätta på t ex master of puppets, skruva upp volymen så tar musiken över din kropp sen. Asså ett riktigt gött riff....det är som att äntligen få kissa efter att ha hållt sig i typ 10 timmar...
Men en sak har slagit mig som en hammare på tummen, om musiken nu är så bra, varför är det då så få som tycker om den? Eller ja få och få, det är ju flera miljoner men det går ju ändå inte in i den stora skarans öron. Speciellt inte hos den äldre generationen. Vad kan det bero på då? Jag tror iaf att det har väldigt mycket med fördomar att göra. Skulle mormor se en metal konsert på TV skulle hon säkert fått för sig att djävulen tagit över burken, hon skulle störtat mot den tagit ett riktigt grabbatag och slängt ut den ur fönstret, till nynnadet av .... jag kom inte på vad, men nåt bibliskt iaf. Vad jag vill ha sagt är alltså att den allmäna oponionen tror att all metal handlar om djävulsdyrkan och hat. Många blandar säkert dessutom ihop metal med (gud förbjude) emo-kulturen. Visst finns säkert en del band som sjunger om satanism och shit, men det finns ju sååå mycket mer. Att dra alla över en kant är skamligt(när det inte handlar om idolmusik). Men det är vi människor bra på överhuvudtaget, leta problem, syndabockar och utstickare. Fy. Alla gör det, men man får ändå försöka att ha lite självinsikt. Jag dömer ibland, inte stolt över det, men det ligger i människans natur typ, eller nåt. För kastar du skit på allt annat så intalar du dig indirekt att det du gillar är bättre = du rättfärdigar det du tycker om. eller nåt. Men åter till musiken. Man ska inte dra alla över en kam som sagt. Att tro att all metal är djävulsdyrkan är som att säga att all flipflop (ironi!!!) handlar om att skjuta folk och knulla runt. Och det är ju fel. Metal kan handla om allt ifrån politik, till kärlek, till livet överhuvudtaget. T ex denna textraden som är tagen ifrån Metallicas låt Motorbreath:

"Those people who tell you not to take chances
They are all missing on what life is about
You only live once so take hold of the chance
Don't end up like others the same song and dance"

Klockrent tycker jag. Nu är det här ingen övertalningskampanj, typ : "Mer metal åt folket" (även om det hade varit najso) men så att ni inte bara fördömer metal som något dumt, mesigt eller vresigt nästa gång någon pratar om det. Jag förstår ifall ni inte gillar själva musiken (egentligen inte :D) men den kan faktsikt vara ganska nyttig. Har ni tänkt på att hårdrockare är ganska glada människor. Det beror mycket på att dem, eller vi rättare sagt, får avreagera oss genom den ibland aggresiva musiken. Det är fan asgött att sätta på en arg låt när man själv känner för att slå hål i marken. Funkar asbra!
Jag tänker inte måla någon bild idag, men ni får hålla till godo med denna bild som togs på en förfest förra veckan, jag lyckdes övertala folket på stället att sätta på lite Metallica mitt emellan Cascada och drömhus. Musiken tog över mig :