Niklas och Lukas Bloggar

Hej alla ni typ 9 läsare! Another update for you, fo' shoe!

Nu sitter jag här helt ensam i huset, har kollat på en halvbra film med en kompis som nyss gått hem, sitter och lyssnar på bonnie tyler* (!) och har den där krypande känslan av rastlöshet under skinnet. "Skitstörande, ah just det!"

Det första jag tänker kläcka ur mig är att mitt knegande på den gudslösa(om man bortser från pappa chorizo och fru wienerkorv som jag vet styr stället med järnhand.) korvfabriken ÄNTLIGEN är över. En sten har definitivt lättat från min oerhört muskulösa brynja. Jag har gått och slavat där ända sen helgen efter jag lyckligt sprang ut från polhem. Med andra ord 3 månader. 1 vecka på det stället kramar ur en ens livslust, så det är tur att jag är en väldigt glad person, annars hade det då vart ute med mig. Sistan dagen gick jjag runt och log för mig själv, riktigt gick och myste för mig själv. Eller purrade som en trevlig arbetskamrat uttryckte det då han alltid kallade mig findus. Cykelturen hem den dagen har aldrig kännts så lätt.

På kvällen blevre utgång. Roligt. Sen den helgen skulle jag egentligen hängt med upp till min kompis land i Brassta' för ännu en kur i manligt leverne. Dock bangade jag detta och tog mig till "frölunda" för filmkväll. Något jag inte ångrar då dessa kvällar alltid är lika mysiga, mer såna! Denna gång var det skräckfilmstema, dead silence och rec var väl egentligen de enda nämvärda. Men de kompsenseade upp de kassa filmerna. Speciellt rec, den bör ses igen. Kanske den engelska veriosnen nästa gång.  Det blev dygning till allas stora glädje, eller iaf till min och rickards. De andra klenfisarna jämrade sig ynkligt! Men jag hade väldigt kul!

Första veckan av min ledighet har börjat. Har mycket planerande att stå i(Australien,avskedsfest,ett projekt osv) Jag och far min ska bygga en kaninbur till mina systerdöttrar tills på fredag.Imorgon ska jag en sväng på krogen.Troligtvis krog på fredag också. Så jag har en del att göra. Ändå är det nåt som ligger och gnager, jag vet inte vad det är. Skulle kunna vara för att det är mycket att stå i, men det känns inte så. Känns mer som att jag vill ha mer att göra. Eller en sak iaf. Jag vet inte, det stör. Orka rastlöshet, det syyyger. Bland det värsta jag vet. Det, att säga adjö och äcklig mat ligger väldigt högt på min ganska korta "hat-lista".

*It's nothing but a hearthache   :-)

Det får räcka för denna gång, puss å kram
/Nikki