Niklas och Lukas Bloggar

Såg på denna film för en stund sen. Jag måste säga att jag gillar den. En hel del tror jag t o m . Det är så klockrent det huvudpersonen gör (ni som inte sett den får leta info själva jag är för lat för att recesera). På många plan kan jag identifiera mig med hans tänk. Total frihet, skita i alla måsten och kval som finns i vårt samhälle. Nu behöver man inte dra det till samma nivå som han gjorde, men nåt åt det hållet (typ dra till australien! ;-) ). Man kan ju börja med att försöka avveckla sin besatthet av materiella ting. Det är inte så himla viktigt när allt kommer omkring. Jag insåg för ett tag sen min mening med livet (just nu), vilket jag skrev här för ett par månader sen eller nåt. Att uppleva saker. Uppleva livet. Lära sig saker, upptäcka, förundras och fascineras av saker man inte hade en aning om fanns eller såg ut.
Sen en ren självklarhet som sorgligt nog glöms bort allt för ofta. Att hjälpa varandra. Men då menar jag inte bara ens kompisar och när det bara är för att det är ett "måste". Nu blir det lite bluddrigt men försök hänga med. Ens kompisar och familj hjälper man ju alltid, men man kan alltid förbättra sig där, och helst ska personen inte behöva be om det. Sen att hjälpa random människor i större uttsträckning. Varför gör man inte det? Rannsaka dig själv nu, när det fanns en situation när någon behövde hjälp, när ingrep du senast? Det är säkert många som inte hänger med till 100% i mitt resonemang nu å tänker "men hur ofta händer sånt då" eller "Äh dem klarar la såna där småsaker själva!?". Men tänk så här då, om dina matkassar hade gått sönder och dina varor spridits ut affären, hade du då föredragat att skamligt få plocka upp allt själv medan folk stod och glodde ögonen av sig hellre än att två vänliga själar kom fram och hjälpte dig plocka upp?
Sen om vi återgår till det här med kunskap. Jag vill bli vis. Kunna mycket om mycket. Lära mig livet. Ha en massa erfarenhet om mycket osv. Det ser jag också som en mening med livet. Har inte märkts på mig i skolan kanske. Men det beror på att i skola måste man lära sig saker. Det har aldrig funkat för mig. För att lära sig nåt på riktigt ska man vara intresserad. Då går det in direkt, och fastnar oftast. Dvs. mycket har med ens nyfikenhet att göra, och ifall man kan relatera till saken i fråga.
Om vi återgår till filmen, så gillar jag huvudpersonens strävan efter simpelhet. Det lockar. Ingen klocka, inga fasta rutiner, inge måsten! Inget jag vill fullfölja till 100%, men lockande tanke.. helt klart.
Ja, hade väl en del av dessa tankar innan, men nu har det förstärkts, så nu har man lite starkare riktlinjer till att bli en bättre människa! Det är spännande att bli vuxen, det är ändå nu ens värderingar osv grundläggs, det som kommer att forma oss som vuxna. Lite coolt...tycker jag :-)

Snart dags att sova, 14 arbetsdagar kvar på korvfabriken!


Puss å kram /Nikki