Dödens BiL
Samlas runt mig gott folk, här kommer en ny uppdatering att svärma runt!
Igår, en till synes helt vanlig fredag var det dags att åka ut med mina kompisar på en liten biltur, man hade förväntat sig Frickes (EN av mina kompisar heter det!) bil, en hederlig gammal Volvo som inte säger mycket. Men istället så hade han kommit över en gammal BMW 320 som han skulle pröva lyckan i. Och herregud vilket kläm det var i den bilen, om man jämför med den hederliga gamla volvon, och det som skulle blivit plåster på såret men nu inte blev det var att bromsarna inte var något vidare heller. Så där var vi, spinnande på gatorna.
Efter en stunds kiv och funderan om vi kommer överleva (en passagerar disskution, Fricke saknar ju gränser) en tur till Jonas på Björkö så gav vi oss av. Tack och lov tog han det lite lugnare den biten med tanke på att bilen inte är hans. (På tal om namnet så uppkom det när min kompis mitt i kalabaliken svarade med frasen; Välkommen till Dödens Bil, när han svarade i mobilen, vilket ledde till att uppringaren, Jonas från Björkö, klickade han.)
Väl där var det dags att kasta sig ur bilen och se på när Fricke och jonas (mest fricke får man väl säga) drog omkring med dödensbil på det allt för våta underlaget.
Bilen försvann snart utom synhåll och då underhöll vi oss de kommande 20 minuterna själva genom att vandra omkring i ett industri område och såg farliga ut (bäst vi kunde, jag iallafall..).
På vägen hem var det även då lite lugnare då man både vant sig vid de allt för sliriga svängarna samt att man var tämligen trött. Sen kom Antes (EN av mina kompisar heter det!) upplivande berättelsen om psykgäddan på hans land, som hans grannar fick upp i sommras. Så kul kanske det inte låter i text men så mycket har jag inte skrattat på lång tid. Han förklarade iallafall att gäddan slet som ett djur (så konstigt) men helt plötsligt slutade den, simmade fram till båten flöt upp till ytan och stirrade på dem i båten, sen efter ett tag fortsatte den dampa... Liksom Ante sa hade jag blivit skit skraj om en gädda visade upp en sådan djup psykisk störning och hade slängt spöt i vattnet och rushat hem med båten.
Efter ett tag kom vi hem trots allt med bilen, och det vara både en härlighet att stiga ur demonen samtidigt som man tänkte att det var lite synd då man inte kan säga att det varit tråkigt trots att det var sannerligen spänt.
- LuK the cloaked Tengilist!
Igår, en till synes helt vanlig fredag var det dags att åka ut med mina kompisar på en liten biltur, man hade förväntat sig Frickes (EN av mina kompisar heter det!) bil, en hederlig gammal Volvo som inte säger mycket. Men istället så hade han kommit över en gammal BMW 320 som han skulle pröva lyckan i. Och herregud vilket kläm det var i den bilen, om man jämför med den hederliga gamla volvon, och det som skulle blivit plåster på såret men nu inte blev det var att bromsarna inte var något vidare heller. Så där var vi, spinnande på gatorna.
Efter en stunds kiv och funderan om vi kommer överleva (en passagerar disskution, Fricke saknar ju gränser) en tur till Jonas på Björkö så gav vi oss av. Tack och lov tog han det lite lugnare den biten med tanke på att bilen inte är hans. (På tal om namnet så uppkom det när min kompis mitt i kalabaliken svarade med frasen; Välkommen till Dödens Bil, när han svarade i mobilen, vilket ledde till att uppringaren, Jonas från Björkö, klickade han.)
Väl där var det dags att kasta sig ur bilen och se på när Fricke och jonas (mest fricke får man väl säga) drog omkring med dödensbil på det allt för våta underlaget.
Bilen försvann snart utom synhåll och då underhöll vi oss de kommande 20 minuterna själva genom att vandra omkring i ett industri område och såg farliga ut (bäst vi kunde, jag iallafall..).
På vägen hem var det även då lite lugnare då man både vant sig vid de allt för sliriga svängarna samt att man var tämligen trött. Sen kom Antes (EN av mina kompisar heter det!) upplivande berättelsen om psykgäddan på hans land, som hans grannar fick upp i sommras. Så kul kanske det inte låter i text men så mycket har jag inte skrattat på lång tid. Han förklarade iallafall att gäddan slet som ett djur (så konstigt) men helt plötsligt slutade den, simmade fram till båten flöt upp till ytan och stirrade på dem i båten, sen efter ett tag fortsatte den dampa... Liksom Ante sa hade jag blivit skit skraj om en gädda visade upp en sådan djup psykisk störning och hade slängt spöt i vattnet och rushat hem med båten.
Efter ett tag kom vi hem trots allt med bilen, och det vara både en härlighet att stiga ur demonen samtidigt som man tänkte att det var lite synd då man inte kan säga att det varit tråkigt trots att det var sannerligen spänt.
- LuK the cloaked Tengilist!
Kommentarer
Postat av: Robin
Haha klockrent!!!
Postat av: Ante
Det va fan en upplevelse haha
Postat av: Sara
hahaha
Trackback
