Niklas och Lukas Bloggar

Hej!
Var precis inne på en blogg och läste ett lite smått filosofikst inlägg, givetvis blev jag mäkta inspirerad. Aj lajk tå tink ån filosofi.
Men iaf, en av de heta samtalsämnena i detta inlägg var ödet vs. slumpen. Intressant. Man kan snacka om det här väldigt länge. Först kan jag ju säga att jag tror på slumpen. Ödet passar inte in i min livsåskådning. Människan är fri och kan påverka sin tillvaro som man själv vill. Det är helt enkelt inte förutbestämt hur tråkigt skulle inte det vara? Även om man inte är medveten om vad som kommer hända så suger det ju ändå ut all spännning. T ex om man blir en lyckosam författare och veta att det beror på ödet, inte många år av slit.
Dock får jag mina tvivel på slumpen ibland. Inte mycket men lite. När man upplever såna där läskiga sammanträffanden. Såna där läskiga sammanträffanden jag är med om väldigt ofta. Man hör en gammal låt, två dagar senare plockar någon på MTV fram dem dammiga videon från källaren efter att inte ha spelats på år bara för att få mig att undra varför den spelas just nu. Slumpen? Antagligen. Eller när man undrar om en viss sak, tåv sekunder senare skriver en person och berättar just det. Slumpen? Japp! Eller nåt som hände mig igår, sitter och kollar på fäjsboken, ser nån kompis kompis på en bild (för första gången), tänker inte mer på det. ett par timmar senare läser jag i en tidning och har inte just den personen en artikel skriven om sig, jo det är väl klart. Slumpen? Yea you got it!
Min pappa har alltid sagt att det finns en logisk förklaring till allt, den logiska förklaringen till detta är att det händer så otroligt många saker i världen varje sekund att såna här sammanträffanden är bound to happen. Och jag kan köpa det, det handlar ju faktiskt om små petitesser. Men det läskiga med dem är att de händer med kort så mellanrum, världen måste vara väldigt liten.
Men sen finns ju ödet i lite större frågor som jordens undergång och kärlek. Jorden kommer ju troligen att gå under nån gång, antingen kommer människan att exploaltera sönder klotet eller spränga sig själv i luften. Eller så kommer det en gigantisk meteor eller så sprängs solen. Som jag sa innan så är människan fri så att vi tar kål på jorden på nåt sätt är knappast förutbestämt. Att solen sprängs är ju faktiskt förutbestämt, alla stjärnor slocknar ju, men att jorden ligger inom skottvinkeln är ju slumpen. Meteoren då? Det pratas ju om någon som kommer .. ja när det nu var. . och vi kommer antaligen inte kunna stoppa den. Tror man på slumpen så får man ju säga att detta är ruggigt otur asså..
Kärleken då, ett hett samtalsämne. "den rätta" osv. Jag vet inte, men jag tror ändå på slumpen här med. Eftersom det finns så många miljarder människor så är det väl klart att det finns någon man passar hur bra som helst med, det finns säkert flera. Bara slumpen avgör om man träffar en sådan eller inte. Och det behöver ju inte klicka direkt heller, finns alltid en fram och baksida, tar tid att lära känna en människa, och detta måste man ju göra för att veta om man passar, annars finns risken för att det blir en liten flört bara. Så slumpen och människans vilja avgör vilka som får uppleva "the ring of fire" :-)

Men om vi går ifrån slumpen och ödet lite och tänker på livet. Du som läser är ung, har hela livet framför dig. Men visst känns det ändå som livet nästan är över. Du vet att du kommer att jobba för deg till du är typ 65 och förhoppningsvis har du haft tid att hitta "den rätta" och skaffat ett par småknott. Det är det enda du vet egentligen, du har inte en aning vad som händer efter den nalkande studenten och det är långt kvar till 65 men livet känns ändå förutbestämt.
Inte för mig, jag har bestämt mig. Tveksamt om jag kommer att komma ifrån det eviga knegandet. Men jag ska verkligen försöka hitta ett kreativt yrke, nästa dag ska inte vara lik den andra. Enformigheten skrämmer mig verkligen. Jag tror mig ha kommit på meningen med mitt liv. Den vanliga människan är begränsad till jordelivet, vi är fast här på jorden, låter tråkigt på ett sätt. Men å andra sidan är Tellus smockfull av spännande kulturer och aktiviter att upptäcka, TV i all ära men du har inte upptäckt något förrän du har varit där och upplevt det själv. Saharas sand mellan tårna, fukten i amazonas skogar eller luften i alperna, ja ni fattar. För mig känns det helt logiskt, uppleva saker. Vad skulle det annars vara, bli en framgångsrik affärsman då eller, fast i betongdjungeln. Oooh spännande. Nej du, ta del av andra människors kulturer osv, på plats.
En pessimist som läser detta tänker säkert att det är fina tankar men att jag ändå kommer att hamna i en obekväm kontorsstol eller på en illaluktande fabrik. Jaha, så jag ska bara ge upp och söka efter det där lagerarbetet på Ingemar Johannson? Nej du, har man inga drömmar har man ju inget att leva för känner jag. Man måste ha lite kämparglöd, hitta något man vill och sen sträva efter det. Risken finns ju självklart att man misslyckas, men vafan då har man i alla fall försökt, och antaligen lärt sig oerhört mycket på vägen...

/Nicke the future traveler